När slutar man längta tillbaka?

För ett år sedan avslutade jag något gammalt och påbörjade något nytt. Nu sitter jag här, ensam, i en lägenhet i Sandefjord. Att få springa ut ur skolan där man spenderat tre år av sitt liv. Med underbara lärare och en fin klass.
Jag ringde nyss upp min lilla Clara som har sin stora dag idag, mitt i talet som en av hennes kamrater höll. Jag hörde hur han sa "det är synd att vi inte lärde känna varandra förens två månader sedan". Exakt så som det var i min klass. Men de där två sista månaderna var fina. Jag ångrar verkligen inte valet av att gå på Fugik i klassen Design06.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0